Förlust i derbyt

Under lördagen, i rejält höstrusk, bjöd Laröds IP upp till årets sista derby. Herrarna tog då emot Eskilsminne, med Harlyckan på andra sidan stan som hemvist till vardags, i en på förhand het dust. Eskils som är högst involverade i toppstriden reste i nordlig riktning med målbilden att fortsätta kandidera om tabellens högsta placeringar. För vår del är kontraktet redan säkrat och vår drivkraft inför lördagens derby var att göra det surt för Eskils samtidigt som vi själva vill avsluta säsongen i bästa stil.

Dessvärre för herrarnas del slutade matchen med förlust, en resultat som inte speglade matchbilden, och Eskilsminne kunde resa hem med en uddamålsseger i bagaget. 1-0 till gästerna, målet blev till efter en minst sagt snöplig situation vilket vi återkommer till.

Matchen avslutade också med en av historiens mest märkliga domarbeslut med HIK involverade, och den som med logik kan förklara hur domaren resonerade i denna situation får gladeligen återkomma för att bringa klarhet.

Lagom till uppvärmningen valde vädrets makter att kyla ner samtliga aktörer på idrottsplatsen med ett rätt kymigt regn. Det nyckfulla vädret fortsatte sedan under resten av lördagen och skapade en hal och svårhanterlig gräsmatta. Den rätt ogästvänliga inramningen till trots var det ändå en stor skara människor som valde att besöka detta derby, som faktiskt är det bästa HBG-derbyt på herrsidan denna säsong, och vi uppskattar tillströmningen av människor å det grövsta.

HIK uppträdde skakigt i inledningen av matchen och Eskilsminne, som är ett fysiskt spelande lag, kunde dra fördel av sin tyngd. Det tog cirka 15 minuter innan vi förstod att Eskils strategi var att slå en längre diagonal boll på sina duktiga, hårt arbetande anfallare. Därifrån försökte de sedan etablera anfallsspel, en matchplan som alltså föll väl ut i början på matchen.  Bortsett från några halvfarligheter skapade laget en rad frisparkar och hörnor, men HIK och burväktare Filiph Bodenäs kunde freda sitt mål med hjälp av uppoffrande spel i eget straffområde.

Efter den första kvarten jämnade spelet ut sig, hemmalaget vande sig allt mer med det rådande underlaget och kunde därmed förflytta spelet till Eskils planhalva i allt större utsträckning. Chanser skapades därmed också. Mattias Hallberg hade ett dugligt avslut utanför straffområdet samt ett rent friläge, efter en frisparksvariant, men målvakten i Eskilsminne stod i vägen bägge gångerna, där det andra ingripandet var av kvalificerad karaktär.

Den andra delen av akt ett bestod mest av ställningskrig och det riktiga skönspelet uteblev. Duellspelet och kampmomenten som ofta kännetecknar ett derby var däremot närvarande och det syntes på bägge lagen att detta var en match man gärna ville gå vinnande ur. Det var dock en rätt juste match och tacklingarna som ägde rum var aldrig uppseendeväckande.

Med cirka 30 minuter spelade blev André Kopfinger frispelad två gånger på kort tid. Den första gången gjorde han mål på sitt friläge och den andra kom han och ytterligare en HIK-spelare helt rena mot Eskils-målvakten. Linjedomaren valde dock att vinka för offside bägge gångerna, vilket kändes tveksamt redan i lördags. Efter att ha sett om matchen kan vi konstatera att Koppen är på rätt sida med ett par meter och blir således felaktigt avvinkad.

hikeskils1

hikeskils2

Det är knappast första gången denna säsong som André Kopfinger befinner sig på rätt sida om backlinjen men ändå blir avblåst för offside. Att ”Koppen” sitter på en riktig spetsegenskap råder det inga tvivel om men det känns förbannat surt att hans väl avvägda löpningar kombinerat med sin överlägsna snabbhet inte tillåts att ge den utdelning som den förtjänar.

Vi är varse om att alla aktörer på plan begår misstag, tro ingenting annat, och vi är också på det klara med att det mesta jämnar ut sig i längden men att Koppen blir felaktigt avväpnad två gånger i ett derby grämer så klart lite extra. I just dessa specifika fall var han dessutom på rätt sida med rätt bred marginal men vi väljer att omfamna ovissheten som råder runt vår ädla sport och hoppas på retroaktiv belöning längre fram.

De första 45 förblev mållösa och efter Eskils frejdiga inledning var det en jämn tillställning som utspelades i blötan.

I den avslutande halvleken var det däremot hemmalaget som tog tag i dirigentpinnen och med hjälp av fina kombinationer, bra rörelse och tålamod i sitt spel tryckte man ner sin motståndare långt ner på egen planhalva. Att vi dessutom fick fason på deras anfallsstrategi underlättade en hel del och gästerna skapade inte mycket värt att nämna under den första halvtimmen av andra halvlek.

HIK anföll däremot med väldig optimism och en del anfall var av väldig fin kaliber. Mattias Hallberg hade ett bra läge, men avslutet täcktes i sista stund, och närmst var Emil Rosqvist som i fritt läge kunde avlösa sin fruktade bössa. På träning är det mer regel än undantag att han gör mål därifrån men i lördags gick avslutet lite för mycket mitt i mål och gästernas siste utpost kunde därmed reflexrädda.

Med kvarten spelad hade hemmalaget totalkontroll på matchens handling men då skulle en rad incidenter inträffa, vars effekt skulle påverka utgången av matchen på ett, för Hittarps IK:s del, väldigt otrevligt vis.

En olycka inträffar sällan ensam och Daniel Björnbergs utvisning, efter två varningar, var starten på ett pärlband av tråkigheter för hemmalagets del. På den efterföljande frisparken vann en bortaspelare bollen regelvidrigt, men domaren valde att fria, och bollen gick till Kamal Barny en bit utanför HIK:s straffområde. Han laddade i sin tur bössan men fick ingen vidare träff på avslutet, som vid första anblick såg ut att gå utanför. Bollen valde dock att ta på en Eskilsspelare, ändrade riktning och gick i båge över Bodenäs och vidare in i mål. Ett smått ofattbart mål som kändes lika olyckligt som oförtjänt.

Med numerärt underläge försökte ändå Hittarps IK repa nytt mod i jakten på kvittering och laget lyckades, sitt decimerade manskap till trots, ändå vaska fram en hel del farligheter.

I matchens absoluta slutskede skulle en ny kontroversiell situation uppstå och återigen var det inte Hittarps IK som gynnades av domslutet i denna match. Mattias Karlsson och Nicklas Nielsen kombinerade sig igenom Eskils försvarslinje och Karlsson frispelade Nielsen med en läcker genomskärare. Nielsen hann fram till bollen precis innan Eskils utrusande målvakt. I samband med avslutet kommer dock målvakten ut med sina sulor och kapar därmed Nielsen en mikrosekund efter hans avslut. Ett agerande som klart påverkar Nielsen i hans försök att göra mål och att bryskt ge sig in i en duell med sulorna först är en förseelse som ger minst gult kort, oavsett var på plan incidenten äger rum.

Nielsen

hikeskils

Domaren blåser i pipan, hivar mycket riktigt upp det gula kortet till Eskils målvakt och enligt all rim och reson är det därmed straff till Nielsen efter överfallet. Men döm av vår stora förvåning när domaren istället dömer inspark till Eskils. På plan motiverar han sitt beslut med att Nielsen agerat för destruktivt i sitt uttryckssätt efter kapningen och att han därför inte ger oss straffen. Efter matchen väljer han att ändra sin story och påstår att bollen är utanför sidlinjen när Nielsen blir fälld och att han därför inte kan döma straff. En motivering vi inte accepterar, då han blir fälld en mikrosekund efter avslutet och det är således helt omöjligt att bollen skulle hinna vara utanför spel. Detta är också väldigt tydligt i efterhand.

Strax därefter blåser domaren av matchen som alltså slutar 1-0 till Eskilsminne. Laget tar därmed en riktigt viktig seger och inför säsongsavslutningen leder laget serien och har därmed bästa tänkbara utgångsläge. Vi gratulerar vår stadskollega till segern och önskar dem lycka till inför lördagens epilog.

För HIK:s del är det bara att slicka såren och mobilisera om inför den avslutade omgången, som även den är av derbykaraktär. Herrarna reser då till Lerberget där Höganäs hör hemma till vardags.

Mer om den matchen senare i veckan!

HIK-logga

Partners

Guldsponsorer